Idag är det som sagt påskafton, vilket jag inte tycker är så märkvärdigt, men alltid lika trevligt ändå. Det blir ju vad man gör det till.
Enligt en myt sägs det att om man drömmer om ett speciellt kön ett flertal gånger, så sägs det att de könet man drömmer om är de könet man väntar. Man träffar då sitt barn i drömmen. Jag har ju ett flertal gånger tidigt i graviditeten drömt om att jag fick en liten kille, dock har det inte varit så verkliga drömmar. Sedan drömde jag att jag fick en liten dotter, allt var så verkligt. Inatt drömde jag att jag fick en liten son, återigen var det som verklighet mamma klippte navel strängen och jag satt bara och kolla på honom, sedan gick jag och lade honom hos pappa i sängen. Han var så söt, jag ville inte vakna ur drömmen. De ska ja gång på gång "snälla låt mig inte vakna" men jag vaknar och är nära på att börja gråta. Jag ville ju fortsätta vara i drömmen med min son. Det var ju det finaste jag sett, jag försökte somna om igen, men jag kom aldrig tillbaka till min son. Jag vet inte om det är sant, om denna myten verkligen fungerar. Det får vi väl se på tisdag isåfall, tre dagar kvar nu. Jag har nog aldrig längtat såhär mycket efter något, de var ett tag sedan jag fick se honom/henne senast. Sist var jag i vecka 11+0 och jag blev alldeles förälskad i den lilla varelse jag såg. Som bokstavligt vinkade med handen och sprattlade med fötterna. Det var de första min läkare sa " den ligger såhär, hon visade med handen och sedan sa hon, den säger hej" Jag sa inte så mycket jag bara låg och kolla på detta lilla mirakel. På tisdag är det dax igen, bebis kommer vara betydligt större och jag hoppas verkligen att allt kommer se bra ut.