En stor förändring.
2010-03-05 @ 11:06:43
Många säger att när man blir gravid, eller får reda på att man ska bli föräldrar börjar ens liv på riktigt. Mitt liv började den 28:e december 2009 då jag plussade två test och fick reda på att jag och Robbin väntade barn, ett litet mirakel. När man väljer att behålla ett barn i ung ålder får man säga hejdå till så mycket och börja ett helt nytt liv. Det gäller att bli vuxen på otroligt kort tid, efter nio månader börjar ens liv som mamma, då kan man inte leva de tonårslivet med fester och sånt som man kanske har gjort innan. Jag tyckte väldigt tidigt i graviditeten att jag inte kände mig på samma nivå som mina vänner var i livet. Jag ville prata om den vagnen vi köpt, eller om kommande bm besök, dem pratade ofta bort de ja sa och berättade om den senaste festen och den snygga killen dem gick med hem eller liknande. Redan här började jag undra om det skulle vara en sådan stor skillnad, skulle ja liksom känna att jag inte tillhörde samma nivå längre. Kanske vore det bäst om jag skaffade mer kompisar, som var inom samma situation som jag?. Jag tror inte bara det är jag som känner att man inte är på samma nivå som sina kompisar längre man glider faktiskt ifrån dem vilket är väldigt synd men det kanske bara är att acceptera?.
Många har svårt att acceptera att jag har valt detta livet, att jag kommer ha en bebis i sommar och kan därför inte göra samma saker som jag gjorde innan. Ibland får jag för mig att folk säger saker bara för att ge mig en pik " ajfan du är gravid, fan va tråkig du är" Ja kan få frågan "du ska inte med ut i helgen,? neeeej du är ju gravid fan va tråkigt" Jag skulle nog aldrig gå ut till något ställe när ja är gravid och sitta där med mina alkoholfria drinkar, personligen så tycker jag inte det ser så bra ut. Många har även frågat mig om ja verkligen ser fram mot studenten, ja kan ju inte supa skallen av mig eller hänga med på studentresan. Varför skulle jag inte se fram emot studenten?, jag kommer stå där med min gosmage och känna att jag klara det, ja gick ut skolan och jag har en framtid. trots alla mina motgångar ( som jag har valt att inte skriva om här) så klara jag det, jag är stark jag kunde precis som dem sa. Ja kommer stå där och vara stolt, bara för att jag inte kan dricka alkohol kan jag väl få en bra student? Jag kommer minnas min student kanske lite bättre än de flesta, och visst det är lite surt att jag inte kan hänga med till turket. MEN! jag skulle inte vilja åka dit gravid när hela klassen festar..
Nej jag har valt mitt liv, och jag är stolt över min mage. Jag längtar så otroligt den dagen plutten är här.
Och för dem som har svårt att acceptera, för dem börja göra det jag har börjat ett nytt liv. Ett liv som blivande mamma.