Lyckan är fortfarande så obeskrivlig, varken jag eller robbin kan verkligen förstå att vi ska bli föräldrar. Att jag har en liten bebis i magen som växer sig starkare för varje vecka som går. Igår bestämde vi oss att vi kommer välja de vanliga traditionella ultraljudet som görs i vecka 12, man kunde nämligen välja mellan ett ul i v 12 för att kolla så bebisen mår bra. Eller ett ul i vecka arton så man ser så alla organ ser bra ut, men varför skulle dem inte göra det?. Man ska inte direkt gå och tänka på att bebisen inte kommer vara frisk när de väl är dax för den att möta världen. Så det är lite mindre än två veckor tills vi får se plutten för första gången, gud vad ja längtar. Jag kan fortfarande inte förstå, men jag tror att detta var menade för oss två.