- Nej vi planerade inte att skaffa barn, men det blev en bebis iallafall trots att vi skyddade oss. Men när man bestämmer sig för att behålla ett barn så är planerat i vilket fall tycker jag. Oavsett om plutten inte var planerad från första början, så är h*n otroligt efterlängtat.

- Vi hade pratat kvällen före om att jag misstänkte att jag var gravid, och vi pratade då om alla olika val man kan göra. Vi valde bort abort direkt, då vi inte tyckte att det var något val för oss. Så att behålla bebisen för oss var självklart. Sedan när det var på riktigt att jag faktiskt var gravid så var det lite delade åsikter om just bebisen. Robbin var i chock första dagen och jag kunde typ inte prata med honom. Han ville inte behålla bebisen men sa hela tiden att jag inte skulle lyssna på honom för att han var så chockad. Han ändrade sig väldigt fort, och idag längtar han lika mycket som jag efter detta lilla mirakel.

- Min mamma reagerade väldigt bra, dock vågade jag inte berätta det öga mot öga eller jag visste inte hur jag skulle berätta det. Så jag skickade ett sms, och vi pratade när hon kom hem en stund senare. Hon sa att om både jag och Robbin ville behålla bebisen, så självklart skulle hon finnas där för oss. Jag vet inte riktigt hur pappa reagerade, men han tog de väldigt bra. Mina syskon har dock fortfarande lite delade meningar då min bror har tagit de hårdast. Men jag vet inte hur han känner inför detta i dagens läge. Min syster ser verklien fram emot att bli moster. Hon vet vilken sits jag och Robbin är i, hon fick sin dotter i samma ålder som mig.

Robbins familj tog det mycket hårdare än min familj, jag och robbin hade inte varit tillsammans länge innan jag blev gravid. Men efter chocken lagt sig ändrade dem sin inställning och är idag mycket positiva till vårat beslut.

När det gäller våra kompisar, så har det flesta tagit det otroligt bra och är jätte glada för vårat beslut. Sedan finns det alltid sådana människor som snackar men de är inga riktiga vänner.

Hoppas du är nöjd med dina svar Erik.