Jag vet att jag klarar det nu, för jag är starkare än förr.

Det är inte lätt att bara gå vidare, lämna allt bakom sig och le igen.

Vissa dagar får jag fortfarande kämpa, och vissa dagar är det inte lika lätt att hålla tårarna inne.

Det kommer alltid finnas kvar,som en del av mig. Oavsett hur mycket jag vrider och vänder

kommer det alltid finnas där, som ett mörkt hål som vägrar att försvinna.

Minnena finns där, och hur mycket jag än vill kan jag inte radera dem. Dem finns där

lika starka som om dagen spelades upp om och om igen i mitt huvud. Jag har kommit så

långt nu, det har snart gått ett år. Jag försöker att glömma men ibland är det svårt tårarna

bränner bakom ögonen, men jag har bestämt mig jag ska inte ge upp. Och jag kommer

fortsätta kämpa. För jag vet att jag klarar det, det har bara tagit sin lilla tid.

Jag släpper detta och går vidare nu, lämnar det bakom mig som ett avslutat

kapitel. Jag vänder blad nu, går vidare och det gör jag med dig.<3

Josefin Josefin Josefin! :D Vet duuu? Jag kanske drar till Aussie redan i oktober! :D :D Fattar du hur glad jag är? Jag skulle kunna hoppa upp och ner i luften en miljard gånger utan att det skulle räcka!

Aww.. <3 Om jag nu kan komma iväg då så är det på ett working holiday visa som gäller i ett år. Och efter det kommer jag hem. (Fast jag har ju planerat att dejta en lifeguard, så håll tummarna för att jag gifter mig också!)

Jag SKA träffa bebis innan jag åker, så h*n better be here by then!

Jaaa han är min sötaste sötast skatt :)

kram Love