Jag kan inte beskriva hur söt hon var, och jag var så stolt när jag och mamma gick med henne på stan i vagnen då alla ville hälsa och kolla på henne. Jag kunde ligga i timmar och kolla på mitt lilla mirakel men klockan ringde och jag kollade runt i sängen, nej ingen flickebebis låg i min säng.
Jag är nog helt till mig, jag måste få veta vad som gömmer sig i min mage, jag börjar snart min nedräkning.
Ska snart till praktiken, fast jag helst vill säga att jag ska till doktorn eller nått.

Jag är så nära på att ringa och säga att jag inte ska komma, men oavsett hur jobbigt det är. Så måste jag bita ihop för jag kan inte ge upp nu, det går inte. För de kommer bli jobbigare och då kan jag inte rymma från allt.

Usch jag vill inte gå på praktiken.!! :(